Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE SEA
Han blef länge qvar i samma ställning, tyst
och orörlig, och då han slutligen lyftade sttt hbuf-
vud, med dess sorgbundna, dande drag, såg hon
att han hade gråtit
Atven Julies ögon fylldes af tårar, ty hon igen-
kände sv ungdomsvän Roland i den falliga kar-
len; Rolsnd, sin ungdoms första kärlek, som nu
med likblekt, altärdt ansigte, vacklande knän och
stödjande sig mot en stör käpp, långsamt och ned-
böjd lemnade kyrkogården,
En skärande smärta genombäfvade henne Vid
åsynew al honom vaknade allt till lif, som hon
lidit under den långa tidrymd, som. förflutit från
deras sista möte i Kirstens hydda och nu; hon
Kenomlefde Mer de strider, hvilkas smärta tiden
hade Wndrat, men efter hvilka döden först skulle
utplåna ärren. Hon reste sig upp och utsträckte
Bina armar; hon ville tälm; hon ville ropa bonom
tillbaka, men hon förmådde det ej. Hennes röst
svek henne. Tårarne strömmade öfver hennes kin-
der; hon sjönk tillbeka på bänken och drog slöjan
öfver ansigtet.
Emellertid gick Roland förbi henne på några
stegs nfstånd, med att hjerta lika såradt och blö-
dande som bennes och uppfyldt al tankar, som
ntan tvilvel voro en genklanog af bennes eEnå,
fastän han icke hade någon aning om hennes
närhet.
Nästa sommar kom en dag en tattare upp: till
Thimgoard. Denne man reste omkring som glas-
mästare; hav var en rack och klipsk karl, väl-
bekant på herregårdarne i trakten och öfver all
väl emoltsgen; ty hon var, så att säga, en lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
