Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Madsan deremot lemnade sitt gömställe
och gick tillbaka ned emot bron, från hvil-
ken han kunde märka flyktingen, så snart
denne visade sig på bron.
Innan Daniel lemnade båten hade han
dragit den upp på land och kastat åran in
1 ruinen.
En stund förgick på detta sätt. Kyrk-
klockan slog nio. På andra sidan om ån
släcktes ljusen i bondhusen. Daniel satt på
ett murstycke, skälfvande af köld. Han
längtade efter sina dragoner, som hade fått
befallning att möta honom på TIlensborg,
när klockan slog nio. Vinden rörde vass-
rören; Daniel märkte icke att ännu en rö-
relse egde rum uti dem, under det en man,
långsamt och dröjande för hvart steg, fort-
for att röra sig förbi honom, till dess han
kom så långt bort, att han höll det för o-
möjligt att höras eller ses. Han gick då i
land, kröp öfver ringmuren och sänkte sig
ned på den motsatta sidan, hvarest han för-
svann.
Ungefär samtidigt tyckte Madsan sig höra
steg i närheten; han vände sig bort från ån,
på hvilken hans uppmärksamhet hittills oaf-
brutet varit rigtad, och märkte en skepnad,
som kom nedåt vägen, som förde från herr-
gården till bron. ”Madsan drog sig längre
tillbaka, för att ej blifva sedd. Den gående
närmade sig, det var den blekas ljusa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
