Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
blef synlig. Från denna förde en stege ned
i källaren.
Det var den hemliga nedgången till öf-
verste Lykkes gömställe, som Madsan och
Daniel hittills icke varit i stånd att finna.
Då Sofi Lykke nådde marken befann hon
sig i ett rymligt hvalf, med spetsbågar och
stenpelare, likt det Daniel dagen förut hade
undersökt. Murarne hade samma ohyggliga
utseende. På pelarne voro jernringar an-
bragta, hvari man ännu såg lemningar af
utbrända torrvedsfacklor. Ett smalt fönster,
som vette ut mot sjön, var tillstängdt med
en lucka och dessutom fullkomligt betäckt
med ett kläde, på det ljusskenet icke skulle
förråda fången. En stor, jernbeslagen dörr,
midt på den motsatta muren, antydde att
hvalfvet stod i förbindelse med andra. På
något afstånd från denna var ytterligare en
mindre dörr, som i det ögonblick fröken
Lykke kom ned, stod halft öppen. En lam-
pa, anbragt i en nisch, som tillförene hade
tjenat till skjutglugg, belyste denna ohygg-
liga vistelseort och kastade sitt sken öfver
en man, som stod vid foten af stegen. Det
var Jakob.
Han drog stenen tillbaka öfver hålet då
hon kommit ned; derpå utbrast han hvi-
skande:
Han sofver. Jag vill icke väcka honom,
efter vi ha mer än två timmar qvar.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
