Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stått något. Han såg inte heller fullt så glad ut när Sköld
översatte det för honom. Han fick ett betänksamt veck mitt
i pannan. Det slätades inte ut förrän Sköld kom till sista
meningen. Men då sken han upp och sade något.
”Vad säger han?” frågade Hjort.
”Han ska göra det för femtio kronor — men han vill ha
betalningen i förskott”, svarade Sköld.
”Det går an. Hur lång tid behöver han? Och när kan han
ge sig av?” frågade Hjort.
Sköld översatte och fick svaret genast.
”Han säger att han kan åka med detsamma om det behövs.
Han kan vara där i morgon bitti, för Tometräsk ligger, och
då ränner han den vägen”, svarade Sköld.
”Men mat då?” sade Hjort och reste sig upp. Han knäppte
upp pälsen och såg på klockan. Halv tio, sade han för sig
själv, och gryningen har knappt börjat. Han stod en stund
tyst och betraktade Luossavaaras topp, som låg gräddgul i
dagningen.
”Var ska han få mat ifrån?” upprepade han helt
mekaniskt som om han varit någon annanstans i tankarna.
”Det har han borta vid sin kolt”, svarade Sköld.
”Han kan leva på hullet en dag”, inflikade Gerell.
Hjort drog på mun, vände och gick in i kåken bakom.
Efter några minuter var han ute igen med ett tjockt brev i
handen.
”Försök att få eld i kamin, Sköld. Därinne är dubbelt värre
än här. Och jag måste sova. Jag har inte fått en blund i
ögonen sista veckan.”
Sköld lunkade in i kåken. ”Ska försöka en gång till.”
Hjort gick fram till Sarri, knäppte upp kavajen på honom
och stoppade ner brevet i kavajens innerficka, som var
försedd med både lock och knapp. Sedan knäppte han upp sin
egen päls, tog fram plånboken och räknade upp fem sedlar
i Sarris hand, medan han med ett godmodigt leende sade:
”Pouris! Pouris!”
Så pekade han västerut med allvarlig uppsyn och yttrade
långsamt och tydligt: Tornejaur — Vassijaur — ingenjör
Landström.
De isblå ögonen hypnotiserade lappen fullständigt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
