Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändan av kojan lyste en stor järnugn, glänsande röd. Ett brus
av snarkningar och pustanden, av tunga, långa och jämna
andetag fyllde hela kojan.
När Sarri hunnit vänja sig vid belysningen kunde han på
golvet urskilja en massa stövlar, som hängde om varann med
skaften i en hopplös oreda. Ett ögonblick tyckte han att han
såg ett ansikte röra sig strax bredvid sitt eget huvud, men så
upptäckte han att det var en jättestor, naken fot, som vred
sig. Nu kunde han också se de sovandes mörka gestalter på
britsarna — tio, tolv stycken män, av vilka en del låg på
mage, andra på sidan, krokiga och hopböjda här och var,
några med armarna under huvudet men de flesta raklånga
på rygg med armarna korslagda över bröstet och pustande
som tröttkörda rentjurar.
Sarri stod orörlig. Han visste inte vad han skulle ta sig
till. Allt var så underligt och främmande. Hade det varit i
en lappkåta visste han nog vad han skulle ha gjort. Då hade
det bara varit att gå fram till elden och sätta på
kaffepannan och känna sig som hemma. Men vem visste vad de där
karlarna var för sort? De såg så förskräckligt stora ut där de
låg. De såg ut som Stalogubbar. Och vad de snarkade! Man
kunde tro att de höll på att gå sönder.
Vem av dem var ingenjörn? Det var inte gott att säga. Han
snarkade väl som de andra. Vad var det som pickade
överallt, ett oupphörligt pickande från alla håll, inifrån mörkret
där männen låg och från britsstolparna?
Sarri böjde sig närmare stolpen. En klocka hängde där. Den
pickade hårt.
En glödande kolbit ramlade ut ur den halvöppna luckan på
ugnen — en bit till. Båda bitarna låg och glodde där framme
på golvet, alldeles som ett par vargögon, tyckte Sarri.
Han tog ofrivilligt ett steg framåt. I samma ögonblick
susade en stövel bortifrån britsmörkret vid eldstaden tätt förbi
hans huvud och dunsade mot dörren.
”Pouris!” hälsade Sarri på stöveln, i det han böjde sig
undan.
Några av gestalterna på britsarna vände på sig i sömnen.
”Pouris!” upprepade Sarri och väntade med spänning på
nästa stövel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
