Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Sköld gått in stod hästen en stund och luktade efter
brödsmulorna, så tittade han på edamerosten borta i fjällen
ett slag och försvann sedan som en svart skugga ner mot
Träsket för att dricka, medan klockan då och då pinglade
stilla genom mörkret.
Inne i baracken låg tobaksröken tjock och tät. Nere vid
golvet urskiljde man ännu stol-, mans- och bordsbenen, men
längre upp suddades konturerna bort i böljande rök, genom
vilken ansiktena ännu gungade röda och händer och armar
skymtade och lampskenet blandades bort i ett gult, diffust
töcken. Glas skrällde, kortlappar smällde, stolar skrapade,
strupar rapade och över allt ljöd rösternas stigande och
fallande brus. En gäll kvinnoröst skrek till då och då och
åtföljdes alltid av en explosion av skratt från mansrösterna.
Ibland skilj de sig en figur ur röktöcknet och steg bort i
ensamheten, knäppte upp västen och skjortan och tog fram en
sedelbunt, i vilken sedlarna var hopklibbade av svett så att
det var ett verkligt dissektionsarbete att lösgöra den ena
sedeln från den andra. Sedelbunten stoppades in igen i sitt
varma kassafack, skjortan och västen knäpptes till ordentligt,
och figuren uppslukades åter av töcknet.
Mitt inne i röken satt Langarnisse och spelade bank. Han
hade alltid lukt på när det skulle bli storfest i något av
lagen. Tjugosjuan älskade han alldeles särskilt, dels därför
att det laget var bästa kund hos honom och dels därför att
de aldrig huttlade med slantarna utan kunde låta
hundralapparna ryka i en liten trevlig bank eller ännu bättre i tjugoett,
ett rackarspel som Langarnisse infört. Skötte man korten fint
var det ingen konst att göra sig en tusenlapp utan alltför
mycket uppseende och alltför stora faror, i synnerhet på
nattkröken, när ögonen började bli simmiga och sinnena
dimmiga.
Langarnisse satt i en väldig spänning. Det var hans tur att
hålla nästa bank, och han lät med största sinnesnärvaro en
hundralapp av sina egna resa. Sköld som hållit banken
håvade in trehundrasextio kronor på affären och stack hela
lumpen i byxfickan, medan alla hurrade.
Langarnisse såg sig omkring. Stämningen var hög.
Tidpunkten var inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
