Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De var galna allesammans, karlarna! Aldrig kunde de låta
en flicka gå i fred, alltid skulle de nojsa och skoja. Vem
kunde stå emot dem, när de till på köpet var snälla och
hyggliga och bjöd på starksaker? Vad skulle det också tjäna till
att streta emot? Förr eller senare gick det i alla händelser
som det skulle. Vem visste om det gått bättre för henne om
hon hamnat som prästfru ute på någon av öama där nere vid
Bergen, som mor ville?
Tanken på modern förvirrade Svarta Björns tankar.
Ja, hon ville nog väl, modern, fast hon slogs. Inte kunde
hon stanna hemma hos modern, när det snurrade runt i
huvudet på henne, bara en pojke kom i närheten, och hon
alltid längtade att få komma ut i världen, ut i det stora
äventyret. Vad hade alla de dumma försöken att låsa in henne
nyttjat till?
Svarta Björn såg Björkstugan skymta fram. Hon avbröt allt
tänkande på det gamla och övergick till nuet. Hon kände sig
blyg och förlägen som en oskyldig flicka när hon fick se
stugan. Hon rättade på halslinningen, slog bort några fjun på
klänningen och skakade på huvudet så att lockarna skulle
falla ledigare. Nu skulle det bli en festlig söndag! Vad Olsson
skulle bli glad! Han hade ju så ofta bett henne komma
någon söndag så att de fick tid att vänslas riktigt. Han bodde
alldeles ensam i stugan, så de behövde inte genera sig.
Det växte några vita blommor i backen bredvid. Svarta
Björn repade av en hel näve och strödde i håret. Festligt
skulle det vara.
Hon var helt nära stugan. Inte en människa syntes till, men
ett skvalpande ljud hördes, alldeles som från klappträn. Svarta
Björn stannade och lyssnade. Det var kanske något banarbete.
I alla händelser var det folk på andra sidan stugan, där
ingången var belägen. Ville hon in måste hon således förbi
det där folket, vad det nu än var för några som arbetade
på söndagsförmiddagen. I värsta fall kunde hon låtsas som
om hon händelsevis kommit förbi stugan. Hon kunde be om
lite vatten.
Hon gick på, vek om stugknuten och befann sig ansikte
mot ansikte med Trumf-Karin, som stod utanför stugan i sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
