Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deposition så de var säkra. Eller också kan vi köpa ett hus,
så har vi våning gratis.
Anna Hök var trots sitt något extravaganta yttre ett
högeligen förståndigt fruntimmer, som den gärna blir som
kommer från ett burget hem, som ramlar sönder när
familjefadern dör och döttrarna får ta plats för att kunna leva.
”Vart ska vi gå?” frågade Valerius för att bryta den något
pinsamma tystnaden, som inte riktigt passade ihop med det
allmänna vårjublet omkring.
”Vart ni vill”, svarade Anna med sin mest förföriska
uppsyn. Jag kan gärna ge honom lite på hand, tänkte hon.
”Orkar ni gå ut till Lidingöbro?”
”Gärna det.”
Valerius hade nu sin speciella baktanke med Lidingöbro.
Där kunde man äta middag och få vara ensam på tu man
hand, två ovärderliga fakta som passade bra ihop med hans
planer. Sen kunde man telefonera efter en bil, kanske rentav
gå på Operan på kvällen, supera efteråt och sedan —
Valerius kände vårsaven stiga ocli hjärtat bulta. Han
sneglade på den välväxta figuren bredvid och på ansiktet under
Rembrandtshatten.
Det låg en hårslinga ner kring örat, och när solen lyste på
den glänste den i guldbrons. Han blev så förskräckligt kär,
mycket värre än han varit på middagen hos banankonsuln,
och när de nalkades backarna bortåt Rosendal tog han henne
omedvetet under armen.
”Vad tänker ni på?” frågade hon med ett försök att spela
häpen, men drog inte undan armen. ”Tänk om vi möter någon
bekant?”
”Än sen då. Vad gör det.”
Han tyckte sig redan ha rätt till henne och tryckte hennes
arm hårt.
”Vad ska man tro?” framkastade hon och tryckte tillbaka.
”Tro”, storskrattade Valerius. ”Att vi är unga och glada
och att det är vår — vår — med gröna träd och galenskap i
luften. ”Tro”, upprepade han, ”vad skulle man tro?”
”Å, man kanske inbillade sig att vi vore förlo ...” Hon
hejdade sig i tid. Hon hade bara gjort ett provkast i
vårvattnet. Men han störtade sig över agnet som en hungrig löja.
”Förlovade menar ni?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
