Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och så när jag ringde dit igen, så sa de att du redan hade
gått.”
”Ja, jag gick med detsamma. Måste hem och klä om mig.
Men tack i alla fall. En annan gång du!”
Nu visste Erik att den andre ljög, och så for trotset och
hånet ur honom, innan han visste vad han sade:
”Det hoppas jag–-Hälsa frun!”
Han steg upp från skrivbordet. Den skulle väl Frånberg
förstå. Det var klart. Anna var där hos honom. Frånberg
hade ljugit, och Anna hade ljugit. Två negationer jakar.
Det ringde länge i telefon. Erik bara såg på den. Ånej, du
kan gärna roa dig med det där lilla ”hälsa frun.” Håll på med
det en stund.
En ännu ursinnigare signal följde. Jungfrun kom
inspring-ande, men tvärstannade när hon fick se honom i rummet.
”Jag trodde —”, sa hon.
”Nej, det var ingenting.”
Hon försvann helt snopen, medan hon såg sig om flera
gånger.
Visst. Det hela var ingenting. Ingenting var någonting.
Spel, kärlek — alltsammans ingenting. Lögn, humbug,
bedrägeri — ständigt ena foten på andra sidan gränsen. Några
vann, andra förlorade. Fram och åter gick turen alldeles som
en såg över hjärnor och hjärtan, frätte, gnisslade och skrek,
skar genom kött och ben, genom liv, lycka, äktenskap, och
från sågtänderna droppade det tungt. Röda droppar — röda.
Han gick åter fram till skrivbordet och tog checken.
Tjugofemtusen!
Det var sannerligen syndapengar.
När Anna kom hem vid femtiden hade Erik klätt om sig i
smoking och höll just på att ta på sig i tamburen för att gå ut.
”Ska du inte äta middag hemma?” frågade hon och log.
Vilken härlig skådespelerska har inte världen förlorat i dig,
tänkte Erik men sade:
”Nej, jag ska äta ute med några bekanta.”
När jungfrun hjälpt frun av med kappan och gått sade
Erik oskyldigt:
”Nå, passade klänningen?”
Anna dröjde några sekunder längre än det behövdes för att
svara på en så enkel fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
