Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min herre dansar inte, vill ni säga. Det gör ni orätt i. Dansa
för tusan! Dansa! Snart är det slut. Apres nous le déluge.”
Spökansiktet grinade till belåtet.
”Syndafloden, ser ni, är ändå det bästa. Det rensar luften,
och bara man inte räddar åsneparet och tjockhudingarna med
sig i arken den här gången kanske framtiden kan få uppleva
det tusenåriga riket.”
Erik svarade inte. Det hela föreföll honom så makabert.
Han behövde inte heller, ty spökansiktet fortsatte:
”Sorgespelet är alltid tecken på en ung tids livskraft, säger
Schiick vill jag minnas. Känner min herre Schiick? Inte det?
Skada. Men en inte oberättigad kontradiktorisk omskrivning
skulle man lika berättigat kunna säga att lustspelet eller
dansen, om ni så vill, alltid är tecken på en gammal tids
dödssuck. Vad är det här annat än dödssucken av en tid som
inbillar sig leva och ha roligt? Det är kramp, herre, agoni. Har
min herre läst Herondas’ mimiamber? Inte. Ja, det gör också
detsamma. Ni kan se dem omsatta i praktiken här. Här parar
man sig på stolar och bakom sidengardiner. Det är ju
säsongens finaste maskerad. Min gamle vän Lucretius” —
spökansiktet bockade sig lindrigt för den osynlige vännen —
”inbillade sig att man kunde bota mänskligheten genom upplysning,
alldeles som Voltaire — jo, det kan man inbilla sig. Här är
ju idel upplyst folk — blomman — summan av
kardemumman.”
Erik tog åt sig sarkasmen.
”Varför går ni hit då?” frågade han.
Spökansiktet log. Han tog whiskyglaset och tömde det i en
djup klunk.
”Därför att jag är spartan, herre, spartan. Jag vill se
helo-terna i deras värsta gestalt. När de berusar sig.
Erik kände sig bortkommen och förklarade att han inte
kunde ta parti för vare sig den ena eller den andra.
”Den som inte tar parti, min herre, den är ärelös. Det sa
redan Solon, den hedersmannen.”
Spökansiktet satt och stirrade en lång stund utåt mattan.
Hans ögon blev ännu mer hjälplöst galvaniserade. Så hittade
han en fast punkt igen —
”Upplysning! Jo det hjälper! Ivan den andre älskade lärt
folk. Han dödade sextiotusen novgorodare år femtonhundra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
