- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
24

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade dig, att du i det fallet äfven fick draga försorg om
Bernhard, emedan det blefve svårt att under dylika
omständigheter förena de skilda elementen, åtog du dig
genast att, sjelf nyss myndig, blifvp, förmyndare öfver
din yngre bror.

Naturligtvis blef jag nu ond, det var min skyldighet,
och lät dig veta, att efter du funnit passande att uttala
sådana ord till din faders enda lefvande broder, så skulle
också mina dörrar vara stängda för dig, ty kunde jag
än glömma och svälja allt annat, så var det två saker,
jag ej kunde svälja: den ena, att du tydligt lät mig
förstå, att jag aldrig förstått och tillräckligt värderat
din högsinnade mor, utan ända in till döden varit afvigt
stämd mot henne, och den andra, att du ej förmådde
kufva din stolthet derhän, att du bad mig behålla
Bernhard. Liksom du ej haft nog med dig sjelf!

Nå, jag vill öppet erkänna, att du på annat sätt,
för gossens skull, kufvat din stolthet. Du går och spelar
dansmusik, du, på beställning, nätterna igenom! Och
hvarje styfver, som du, naturligtvis, är allt för ömtålig
att mottaga i egna händer, sändes till den hederliga
borgarenkan, hos hvilken pilten är inackorderad, och
du sjelf, ja, min stackars gosse... förlåt mig... du ser
sjelf ut, som om du ackorderat in dig på någon
svältkuranstalt. Jag har många gånger under dessa två
vintrar sett dig i orkestern, och det har varit mig som
om hjertat velat gå ur dess bestämda rörelse för att
flyga emot dig, då jag sett dig med fiolen under hakan
och stråken i hand stryka de strängar, du verkligen ger
lif. Men huru melankolisk är ej din blick, då den ibland
tankspridd höjer sig och söker något obestämdt mål,
huru strängt och mörkt hela ansigtets uttryck!

Det har varit mig svårt att ej få invänta dig, men
jag har trott, att du behöfde att längre pröfva din kraft.
Nu kan jag dock ej vänta, och jag känner ditt hjerta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free