- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
26

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barnlektionema modigt kan lägga mina öron på
sträckbänken, för att genom de inkomster, jag deraf drager,
blifva i tillfälle att sträfva något steg framåt på den
passioneradt älskade banan.

Tro icke, att min mors öfverspända drömmar lelva
inom mig! Nej, det finnes tvärtom timmar, då jag
känner huru den isande känsla, som kallas misströstan,
blåser febern från min hjerna. O, dessa timmar äro
förfärliga, ty då fattar jag begreppet om afgrunden!
Men de komma sällan, och jag söker kraftigt bekämpa
dem. Besynnerligt är likväl, att de snarast inträffa efter
någon liten framgång, som i stället borde uppmuntra
mig! Jag har ju redan satt musik till åtskilliga små
lustspel, som gjort lycka, men jag har aldrig känt mig
mera nedslagen än då. Jag slutar häraf, att jag aldrig
kommer att blifva nöjd med något, som jag frambringar.
I fall detta är en olycka, så bör den åtminstone
medföra det goda, att när dagen för en stor motgång träffar
mig, jag skall förmå bära den — dock... Gud vet? ...

Käraste farbror, jag har nu talat förtroligare, än
jag skulle förmått göra med min egen far... Jag var
endast en tolf års gosse då han dog ; men den
lefnads-glade officern, som strödde ut pengar, så länge det fans
några att strö ut, och sedan skickade mig med biljetter
till farbrors kontor, var jag ej i stånd att fatta förtroende
till. Men jag älskade och beundrade honom det oaktadt
så högt, att jag gerna stod och trampade med fotterna
vid pulpeten, tills farbror satt sin namnteckning under
de många brefven, som lågo och väntade, och ändtligen
bröt det jag medförde.

Sade farbror då litet vresigt: Huru, återigen!’ då
led jag verkliga qval vid att mottaga det försträckta, så
kallade lånet, men sade farbror med sitt vackra tonfall:
Jaså, min lille gosse, du är ute i affärer i dag’, då var
jag så lycklig, att jag strålade af glädje när jag kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free