- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
207

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ångbåtsresa, i sitt inre familjelif. Var det ej nog
med dem, som stannade qvar?

Jo, det var#visst mera än nog, helst nu baron von
Hahlen till på köpet kom att så vänskapsfullt uppsöka
honom och hans moder.

Detlof blef då hemsökt af en grufligt allvarsam
missbelåtenhet med sig sjelf. Icke afundades han sin
rike granne någonting särskildt, han skulle blott med
tacksamhet sett, om han behagat dröja borta för alltid
eller om han åtminstone icke visat sig så vänskapsfull.
För att emellertid komma till ett slut på deras
samman-varo, nödgades han följa baronen hem till det gamla
herresätet, hvars gråa ålderdom i sin väldiga stenmassa
erbjöd ögat en helt annan anblick, än det ömkliga,
malätna lilla Landsby med sin hoptrasslade skog och
sina vanskötta falt.

Men han dröjde icke på Hahlensborg mera än en
timme och kunde icke alls få upp värmen i sin själ
till ens ett passande gradtal och det trots baron Patrik
kanske aldrig i sitt lif gjort så mycket för att vinna
någon menniska.

Hans oafvisliga tanke, då Detlof rest, var denna:
»Huru förändrad han är! Fattigdomen måste förbittrat
hans ädla sinne. Troligen fruktade han, att jag skulle#
göra något ovälkommet förslag att hjelpa honom.»

Nej, det var icke detta, som vår fattige riddare
fruktade. Han fruktade något helt annat. Hvarför skulle
också patron Berthel framkasta den förmodan, att
enk-lingen, troligen för ättens bibehållande vid lif, ämade
gifta om sig?

Således reste Detlof i fullkomlig ofrid med sig sjelf.
Först och främst hade han, för att undvika ett ringa
obehag, som det var en moralisk feghet att undfly,
be-röfvat sig det så ifrigt efterlängtade tillfallet att återse
den unga flicka, som lefde i hans håg, och dernäst hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free