- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
324

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324 EMILIE FLYGARE-C ARLÉNS NOVELLER.



på förhand skrifva ett det vänligaste inbjudningsbref,
att bror Lademir måste bo hos dem. Han kunde ju
inackordera sig i ett för allt.

Konsuln invände då, att någon inackordering ej
behöfde nämnas, men fru Jutta var en praktisk oeh,
der det kunde passa, ganska hushållsaktig husmor.
Tyvärr, tjenade hela förslaget ej till något! Lademir, som
under ett kort besök gjort sin svägerskas bekantskap
för ett år sedan, aktade sig att för mycket få njuta af
hennes beskydd och hade mod att i sitt svar försäkra,
att ett sådant trakasseri med besökande soldater och
officerskamrater ej vore för annat, än opartiskt
värdfolk. I öfrigt hade man redan stält om bostad åt
honom nära kasernen.

På så sätt misskrediterade han sig från början, och
det onda tilltog, då han på intet sätt hvarken lät råda
eller använda sig ...

»Det var innerligt roligt att få se dig, min käre,
sällsynte herr broder. Nu kan du just följa mig till
diligensstationen. Vi vänta lilla Bellas lärarinna.»

»Nej, jag följer icke med dig. Jag går och tager
ett parti schack på vår klubb, men kommer igen
senare. Det är hyggligt af dig, att du sjelf hemtar flickan.»

»Hvad är det för hyggligt? Är hon ej en veritabel
fröken af god familj? Vi tänka visst icke behandla
henne annorlunda, än som en ung dam, hvilken under
min hustrus beskydd kan uppträda inom vår societet.
Jutta — jaså, hon har gått sin väg — Jutta säger, att
hon hoppas, att den unga flickan nog skall ha lätt att
lära förstå sitt eget bästa.»

»Ja, derpå hänger det,» svarade Lademir med ett
fint småleende, i det han trädde ut i tamburen, der det
just då hördes en brådskande ringning på dörrklockan.

Det befans vara ett ifrigt sjukbud till läkaren från
landshöfdingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free