- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
421

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

funnit en tillfredsställelse häri... Nå, källarmästarn
tycks ju, efter hvad som syns derute, ha skickat oss
ett helt batteri med buteljer, och supén blir värdig vinet.
Han bugade gång på gång och försäkrade mig, att han
just i dagarna ämnat sända mig min fordran. Tala ej
derom, svarade jag, med en förbindlig blick på frun.
I fall här snart beböfs en trägnare vård, så skänkés
den utan efterräkning.»

»Jo, se så skall det vara! Och vet du, att din
fru gifvit mig de vackraste tacksägelser, medan hon
tillät mig sätta i ljusen och hjelpa henne med ett och
annat.»

»Bjöd fröken Eugenie icke till med något?»

»Icke medan jag var här. Hon visade sig ej. Men
tyckte du, att fransyskan var vacker?»

»Ja, en docklik, vacker och glad pratmakerskä,
men att ba fått henne i utbyte mot Mariana, det ville
ett lätt sinne att trösta sig öfver. Se så, här ha vi
våra egna damer och svägerskan.»

Det var verkligen fru Jutta, som i balfsorgstoalett
och en något nedstämd hållning kom emot sin svåger.

Doktorn räckte henne ganska vänskapligt handen.
Under hans långa sjukdom hade hon visat sig så
deltagande och kommit så träget att erbjuda sin hjelp, att
hennes herr svåger just litet tinat upp. Dessutom
tycktes han ej veta det ringaste om sqvallret i staden. Då
hon emellertid hviskade till honom, att hon mycket
önskade, att någon dag med snaraste få samtala med
honom om en vigtig angelägenhet, lofvade han att
in-’finna sig, men blodet steg dock högt upp i hans panna.
Och den blick, hon fick, visade, att han väl ändå ej
var så okunnig.

Det var klokt beräknadt, att Jutta gjorde sin
anhållan i flygten. Nu hans ingenting vidare att sägas,
innan tamburklockan ringde, då både junker Tolle,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free