Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstått att bedöma qvinnans värde, som han. Han var
också innerligt öfvertygad, att han var högt älskad,
och motsade henne aldrig mer än en enda gång, en
afton, då det åter var fråga om Ingeborgs kalender...
»Allt hvad du gjort för mig, min Matilda,» yttrade han,
»har varit till min välsignelse, men Inge...»
Matilda fick aldrig veta slutet på meningen.
Antingen det var en blodstörtning eller det var ett
blodslag, — ettdera var det — som gjort ett plötsligt slut
på den godsinte mannens lif; och då hon nu så utan
alla förberedelser fann sig ett knapt år efter giftermålet
vara enka, blef hennes sorg, åtminstone i början, alldeles
utan förnuft, i synnerhet som hon aldrig kunde få ifrån
sig den förfärliga vissheten, att Ingeborgs namn var
det sista ord, som han varit på väg att uttala.
Men det var långt ifrån slut härmed. Omkring en
vecka efter det majoren lagts till hvila, kom sorgbref
från Ingeborgs make. , Den unga frun, hvilken olyckligtvis^
befann sig ensam, då underrättelsen om broderns hastiga
dödsfall ankom, gaf samma afton lifvet åt en dotter,
som endast några timmar öfverlefde modern.
»O,» utbrast Matilda, vild af smärta, Matilda, som
just trott sig sjelf skola dö af sorg, »äfven häruti skulle
hon öfverträffa mig! Jag lyckades aldrig att bryta
hennes välde. Och nu är det hon, och icke jag, som
kommer till honom!»
Vid den tidpunkt, der vår historia börjar, hade
Matilda passerat nära första fjerdedelen af enkåret, men
hon envisades ännu att lefva i så stor afsöndring från
menniskor som möjligt, medan hennes tårar dagligen
runno än öfver Julius’ bortgång, än öfver den
hemlighetsfulla omständigheten, att Ingeborg måtte i sjelfva
verket hafva älskat honom högre, än hon, Matilda,
sjelf...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
