- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
138

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid varit god emot dig? Då jag går igenom mitt lif,
finner jag just inga stora synder: jag var alltid en öm
och undergifven hustru och, hvad jag tror, ingen dålig
mor. Jag har också som matmor och kristen i
allmänhet bjudit till att fylla mitt kall — men emot dig har
jag varit svår, och det har kommit deraf att jag trott,
att en qvinna med så mycken bokkunskap och annan
kunskap, som du har, icke kunde ega något riktigt
hjerta, men det har du visat att du har; och fastän
jag ännu tycker att dina komitéer och möten för den
der högskolan och mycket annat äro litet tokiga, så
vill jag ändå hedra dig genom att skänka mina stora
örhängen, de med diamantknäppena, till din kära bazar.
Jag fick dem af salig öfversten den dagen, då din man
döptes, och derför köper han väl in dem.»

Pauline böjde sina knän och hviskade ord så ljufva,
att de gjorde den sjuka innerligt godt.

»Jag skall säga dig,» återtog hon, »nu,när allt är
klart emellan oss, att jag vet att jag snart dör. Han,
som för mig utgjorde hela verlden, hviskade till mig
förliden natt: ’Malena, jag väntar’... och ser du, barn,
vår Herre i himmelen är nog så nådig att han icke
låter mig i det sista vara den ohörsam, som på jorden
var min älskade herre.»

Pauline kunde icke svara... hennes ögon stodo
fulla af tårar.

»Seså, var klok och full af besinning, som du
brukar ... Jag vet hvilken mor du både varit och blir
för lilla Karin — jag har också tillåtit henne att kalla
dig mamma!*

»O, tusen, tusen tack ... jag skulle utan ett sådant
löfte ej ha låtit henne göra det.»

»Jag vet det — du hör till de rätt pligttrogna ...
Men du bör älska din man med en starkare kärlek, och
det tror jag att du också gör, fastän du väl hört om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free