Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god,» sade hon, »och följ med mig uppför andra
trappan! Här strax vid dörren är sällskapsmamsellens
rum . .. Det är någon inne hos friherrinnan nu, men
jag skall säga till så fort hon kan ta emot mamsell!»
Och härvid presenterade jungfrun det otrefligaste Ulla
rum, man någonsin kunde se och som därtill var fyldt
med den mest besvärande luft af alla slags vegetabilier,
som derifrån nyss blifvit utflyttade.
»Skall jag bo hår?» frågade Marth’-Marie, i det
hennes blick långsamt öfverfor denna sorgliga fristad
för de stunder, då hon skulle få vara ensam.
»Ja, friherrinnan är frikostig mot sina mamseller
— hon säger att hon eljest kunde ha stor hyra för
den här kammarn. Tjenstflickoma få i stället bo i ett
svart hål.»
»Var snäll och öppna fönstret, så att luften får
strömma ut — jag blir eljest sjuk, jungfru lilla!»
»Det skulle jag visst gerna göra, om inte
friherrinnan låtit spika fast hakarna. Det är väl inte farligt,
om jag säger att det skedde derför att den sista
mamsellen jemt låg i fönstret och titta’ på herrame, som
gick till och från postkontoret. Men vi kan sätta opp
dörren till gången, så blåser det genom gluggen. . . Seså,
nu är främmanden borta — friherrinnan ropar. Hon
grälar i förstun, hör jag, om bärarepengarna för
mamsells saker.»
Jungfrun flög ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
