Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, min bästa svärmor, brunnskuren har verkat
ingenting mindre än godt pä Justines matthet och
sinnesro; och jag fruktar att jag måste springa upp och
se om jag icke kan vara henne till tjenst... Vi ville
icke besvära svärmor med kammarjungfru.»
»Nå, spring upp då, men skynda dig tillbaka, så
att du for mig ned i trädgården, då vi få bud!»
Brukspatronen hade gerna åtagit sig att blifva
budbäraren, men då han väl kommit ut i förstugan,
ropade honom hans äkta hälft: »Adolf, skynda dig . . .
menniskan kan ju icke få upp kappsäcken.»
»Tusan hakar,» och den godlynte äkta mannen
skrattade sjelf åt sitt missöde.
»Nu är det så magnifikt det kan vara, mamsell
Lydia!» sade Edmund, och gick några steg tillbaka
från kaffebordet, för att rätt beskåda det. . . »Kunna
icke gossame nu rapportera att allt är klart?»
»Jo, gör det, snälla gossar!» inföll Lydia, ordnande
de friska blad kring serveten, som Edmund nedrifvit
med armbågen, under det han beundrade den unga
damens smak.
Knapt hade emellertid herrarne Manne och Svante
börjat sin kappspringning, än Edmund brådskande sade:
»Bästa mamsell Lydia, om någon taktlöshet blir att
förlåta, så låt mig tro, att den sjuttonåriga flickans
ädla instinkt hädanefter som hittills utvecklar sin
medfödda takt!»
»För all del gör icke sådan affär af unga hennes
nåds små pretentioner! Jag har redan tillbakavisat dera
enligt friherrinnans vilja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
