- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
310

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingen, ingen ville hafva min kärlek, icke ens mina
skolkamrater, hvilka sade, att jag var en konstig, illa klädd
flicka, som ej hade annat än urväxta klädningar och
såg ut som en fågelskrämma med mitt yfviga, gula hår
och mina stora, ängsliga ögon.

Min stackars faster sof efter min första skoldag med
ett godt samvetes lugn. Åt allt tal om kläder och dylikt
skakade hon blott på hufvudet... Men när efter två år
hon och hennes man samtidigt kallades från denna
verld, som för ingendera af dem utgjort annat än en
tråkig station, blef jag genom min alltjemt obekanta
slägtings försorg upptagen bland anstaltens
helpensionärer, med tillräckligt anslag för kläder och andra
förnödenheter.

Detta goda fick jag åtnjuta, tills jag var närmare
fjorton år, då jag plötsligen erhöll den underrättelsen,
att min välgörerska dött, utan att hafva lemnat ringaste
förordnande angående mig. Hon hade icke varit rik,
och hennes närmaste slägtingar och arfvingar hade i bref
till pensionsfrun förklarat, att det vore dem omöjligt att
fortsätta den aflidnas barmhertighetsverk för en flicka,
som de ansågo för sig totalt främmande.

Jag välsignade min mors aflidna slägting för allt,
som hon gjort för mig, men i synnerhet för hvad hon
icke gjort. Jag skulle ha blifvit tokig, om hon på sina
närmaste anförvandters bekostnad skapat mig en sorgfri
existens; och jag välsignade hennes arfvingar derför,
att de afsagt sig att mot mig öfva en årfd
barmhertighet.

Hvad skulle det emellertid blifva af mig vid mina
icke fylda fjorton år? Ännu kunde jag väl icke träda
ut i lifvet: »Jag var ju,» sade pensionsfrun, då hon
hörde mig mumla något om en lärarinneplats för
småbarn, »alldeles lik en ofjädrad gåsunge, som gjorde bäst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free