- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
326

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det skedde icke af godhet,» svarade Clary,
rodnande och med frimodig stolthet, »utan emedan då
man färdas i en sådan här allmän tillflykt, jag ansåg
lämpligt att min sista medresande, med hvilken
händelsen lemnat mig ensam, ej borde behöfva misstaga
sig på den omständigheten, att en tjugotvåårig qvinna
reser utan annat skydd än sitt eget.»

»I det fallet,» svarade den unge mannen i den
mest aktningsfulla ton, »var ert meddelande fullkomligt
öfverflödigt. Ni behöfver blott visa minsta skymt af
ert ansigte, för att öfvertyga den enfaldigaste och mest
oerfarne man, att han har framför sig ett af dessa
fruntimmer, hvilka kunna resa jorden rundt, utan att riskera
blifva taget för annat* än en estimabel dam, den icke
ens en tölp skulle våga låta förstå, att han fann värd
en opåkallad hyllning.»

Clary svarade ej denna gång. Hon fruktade för
sin ringa verldserfarenhet. Dock trodde hon, att den
yttrade artigheten icke innefattade något, som stred
mot det passande. Hon kände af instinkt och af den
resandes mjuka ton, att han önskade lugna henne.

Under den följande minuten syntes våra begge
passagerare sysselsatta med att granska hvarandra.
Hon fann honom vara alltför vacker och qvinligt retlig
för att vara man — han fann henne vara en qvinna,
som mindre intresserade honom genom sin halft
beslöjade egendomliga skönhet, än genom den blandning
af naiv originalitet, stolthet och godhet, som
uppenbarade sig i hennes väsende, ett ömtåligt trots öfver en
fin, mild känsla. Han studerade henne såsom en ny
typ, och han, så att säga, försatte sig in i hennes
natur, hvilken allt mera intresserade honom, som eljest
hade en så ringa portion af intresse att slösa bort på
något — onödigt.

Utan att vidare vänta på svar, återtog han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free