Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var af glömska och likgiltighet som han ej återkom.
Och nu ligger han, kanske dödligt sjuk, här, utan
modern, systern eller — fästmön. Vore jag i denna
stund en diakonissa, så kunde jag må hända lyckas få
plats som sjuksköterska...»
Huru länge hon låg så der, slutande med att komma
till sin vanliga förutsättning, att all den fulla välvilja,
som visats henne, endast härflutit af barmhertighet,
blef hon öfverraskad af en varsam knackning på dörren.
Hon skyndade att öppna, anande att det var gamle
kamrern.
Och så var det.
»Huru, redan tillbaka, herr kamrer!»
»Jojo, jag är ej så gammal, att jag icke kan sätta
benen i raskare rörelse, då det gäller att behaga
fruntimren. »
»Men hur var det med... med ärendet?»
»Allt väl uträttadt. Jag fick träffa Jönsson, som
jag känner, emedan jag sett honom ibland stå i porten
och sladdra med husjungfrun, som är hans kusin,»
tilläde kamrern med ett slugt småleende. »Och
Jönsson omtalade att ingen fara var för handen och att
brukspatron blifvit ledsen, då han i tidningen sett notisen.
Han hade varit temligen starkt angripen, men doktorn
hade just i middags yttrat, att han trodde det bruks
patron om en vecka åter skulle vara uppe.»
»Så roligt, professorskan blef visst mycket glad.»
»Jojo men, en sådan favorit... och nu har jag
en liten gunst att utbe mig... jag har hört att fru
Haveman brukade spela bräde med sin man — får
jag ej hoppas att, som belöning för min goda notis,
i morgon spela ett parti med den yngsta af husets
fruntimmer?»
»Gernå!»
Carlén. IEL 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
