Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför henne. Men får hon en timmas besinning,
höres någonting angenämt af, då växer åter modet.
Nå, är det icke så med oss något hvar, medan vi
ännu befinna oss på lifvets teater! Vi glömma alltid,
att den ofödda minuten kan, icke blott störa våra
nöjen, våra pligter, våra ansträngningar i det timligas
tjenst, utan att den äfven förmår omstörta allt inom
hjertats och andens verld.
Skriftställaren till exempel, som vid slutet af första
kapitlet i sin »broschyr» eller »romantiska berättelse»
bortkastar pennan, sägande helt vårdslöst: »fortsättning
i morgon», hvad vet han om denna morgondag,
framför hvars falda täcke han står? Måhända skola
förstörande månader, kanske år, försvinna, innan han
någon dag, sökande genom gamla papper, händelsevis
träffar på det stackars kapitlet och omildt skuffar ned
det i lådan, ty det har det felet att vara ett minne.
Efter någon tid dyker det emellertid vid en ny sökning
åter upp i dagen, då det mindre hårdt behandladt
kastas in i portföljen för att ännu en gång påträffas.
Skriftställaren tager då upp det och, talande liksom till
ett barn, säger han för sig sjelf: »Jag tror jag erinrar
mig historien; efter den är sann, behöfver jag ej
anstränga mig med att dikta. Jag skall väl fortsätta
den då. Måhända förströr det en eller annan timma.»
Men vi skola ej fördjupa oss på detta
reflexions-område. Hvarje menniska har sitt område, det må
vara hvilket som helst, der hon, efter de
scenförändringar, hvari hon deltagit, tvingas af en inre obeveklig
makt, att göra sina evinneliga kretsvandringar,
prisande Gud, om hon tidtals slipper ifrån det slafvepi,
som en enda uppslukande tanke pålagt henne. Och
likväl, hemlighetsfulla menniskohjerta, finnes då en
tomhet i sjelfva friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
