Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ja, jag är förtjust i blommor.» Hon tog
hastigt buketten och förde den öfver ansigtet. »Hvad
de äro härliga»
»Jaha, de duga allt. Men jag skulle säga, att fast
grefven icke tordes hafva inne hos sig många blommor,
kunde han allt stå ut med ett par tre stycken. Sjelf
ville han inte förstöra buketten, men tänkte, att fröken
kanske så nätt kunde draga ut ett par, som jag fick
bära tillbaka.»
Huru Estrids kinder nu brunno! De blommor
hon lossade och försigtigt inlade i ett pappershölje,
måste medfört en god del af denna hetta, som från
kinderna sträckte sig ända till de darrande
finger-spetsarne. Och kanske fick den hvita rosen en
dagg-perla i sin kalk.
»Se här, lille Håkan, kläm icke omslaget. Och säg
din husbonde, att jag beder Gud för hans tillfrisknande.
— Han är så god!»
»God, ja, kära fröken, det är han visst. Hvarenda
själ på godset älskar honom som sin bäste vän, och
bamungarne komma utyrande alldeles som en skock
sparfvar, då han rider förbi. Och dör han, så dör jag
med.»
»Ack, vi få bära så mycket, och om du, mitt barn,
det Gud bevare dig ifrån, förlorade din beskyddare, då
måste du komma till mig.»
»Nå, det var konstigt, att fröken och grefven skulle
hafva samma tanke. — ’Gråt inte’, sa’ han för ett par
dagar sedan. ’Faller jag ifrån dig, får du en vän i
fröken Estrid’. — Men nu måste jag. skynda mig.»
Gossen sprang ut som en vind.
Var det väl sista gången han kom på samma
slags beskickning? Visst icke, men då han infann sig
för tredje gången medförde han ej något särskildt
uppdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
