Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Blott icke aftonkylan och fuktigheten i gräset kunna
bliva skadliga för mamsell Löwes hälsa.»
»Ack jo, min Gud, vad de visst kunna vara
skadliga!» utbrast den ömma modern i full oro, och nu
ropade hon med sin gällaste diskant: »Evelyn, Evelyn,
så vakna då... du förkyler dig i aftonluften, mitt
barn!»
Nu började bilden få liv. Först höjdes långsamt den
ena armen, som förut legat vårdslöst över hennes knä,
därefter den andra, som lindat sig kring urnans*
ornament, och sedan hon så ett par sekunder hållit armarna
sammanflätade och sträckta över sitt huvud, reste hon
sig långsamt och stod nu levande, men likväl orörlig
på kullen, med yttersta likgiltighet betraktande
sällskapet på andra sidan dammen.
»Kom hit, Evelyn, gå omkring», ropade konsulinnan,
vinkande med både näsduk och parasoll, »och stå icke
längre där som om du vore fastlåst!»
Hon rörde sig och skred nedåt gångstigen. Hennes
växt hade den ädlaste fulländning: varje del stod i
harmoni med det hela, men gången saknade
fullkomligt denna elastiska lätthet, som utmärker ungdomen.
Stelt och långsamt flyttade sig de små fotterna över
gräset, men slutligen hade de dock burit henne fram
omkring dammen, där hon stannade, sedan hon först
ur minnet sökt repetera den nigning, dansmästaren
genom outtröttlig ihärdighet äntligen lyckats inlära henne.
»Se här, min lilla Evelyn, ser du våra goda grannar
på Bröllinge, herr baronen och fru friherrinnan och
unge baronen, herr kammarjunkaren. Det är alltför
angenämt, mitt barn, att vi få fröjda oss över ett så
intressant umgänge... Se så, gå fram till friherrinnan
och låt se, att du med dina små besynnerligheter ändå
är en flicka, som icke alldeles saknar uppfostran!»
Mekaniskt lydande, gick Evelyn några steg mot fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
