Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maningar, nickningar och vinkningar, sitta där liksom
hon alls icke hört till sällskapet, tills pa en gang hon
måtte erfarit någon bestämd plåga, ty hon reste sig upp
och gick in i den tillstötande salongen, dar hon tog plats
i en vrå, som doldes av eldskärmen. ^ ,
Ehuru inbegripen i samtal med friherrinnan, undgick
ingenting av detta Justus’ uppmärksamhet. Men snart
tystnade hans samtal, då Constance, ford vid handen
av gamle baronen, satte sig till instrumentet och lat hora
sig först i några mindre betydande saker, men
slutligen i en aria, som tillvann henne sällskapets livliga
bifall, med undantag av magistern, som uttryckte sig
endast genom en stum bugning.
En stum bugning kan likväl ibland innehalla
valta-ligare beröm än det mest högljudda lovord, men en
sa-dan bugning var icke Justus’, det insåg Constance ratt
väl, då hennes blick händelsevis föll på honom, och just
därför, att den uttryckte varken mer eller mindre an
en hövlig tacksägelse för det nöje hon berett sallskapet
iagade den blodet till Constances kinder.
Men — »han skall besegras!» och efter nagra
lysande preludier började Constance, icke en ny ana.,
såsom man väntade, utan en av dessa tjusande, älskliga
folkromanser, så sköna just genom sin enkelhet, sin
rörande poesi. Constance sjöng väl, sjöng med kansla,
med smak, sjöng med hela sitt hjärta och skördade
ännu livligare sällskapets bifall, men magistern, nan
bugade, stum såsom förut, med samma hövliga uttryc ’.
»Han finner ett nöje uti att reta mig!» tankte
Lon-stance
»Han måtte icke förstå musik?» viskade fru Löwe
och blinkade åt friherrinnan. Men denna svarade sakta:
»Jag skulle snarare tro, att han, såsom obekant, icke
anser passande att smickra mamsell Constances talang,
vilken talar för sig själv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
