- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
197

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tack, Nelly, tack för de första orden... på dem
känner jag igen dig... och för mig må hon gärna få
vem hon vill, bara hon får leva!»

Och Evelyn fick leva.

Men^ veckor gingo om, innan hon blev så stark, att
man vågade tala med henne i något ämne, som kunde
uppröra henne.

^Till slut kunde dock konsulinnan icke längre hålla
på hemligheten.

»Mitt barn», viskade hon en afton till Evelyn, då
denna äntligen börjat ligga ovanpå sängen, »mitt barn,
vad jag gjort dig ont, skall jag åter göra gott. Baron
Max är borta, men den du älskar, finns kvar... och
han skall bli din!»

Evelyn spratt till. Hennes genomskinliga, bleka kind
färgades av rosens rodnad.

»Han skall bli din, upprepar jag, din... var blott
lugn och tro på din mor!»

Evelyn kunde ej svara. Häftigheten av hennes
rörelse var så stor, att hon nära åter förlorat sansningen;
men då denna svaghet gått över, höll hon sin mors hand
mot sina läppar och fuktade den med tårar av en
salighet, alltför omätlig att kunna giva sig luft i ett enda ord.

Samma afton blev det mellan konsulinnan och
hennes man beramat, att konsuln följande morgon skulle
kalla magister Carleborg upp på sina rum och där i
lämpliga ord anförtro honom de ömma föräldrarnas
stora uppoffring.

»Jag är skyldig mig själv den rättvisan», sade frun,
»att erkänna det jag troligtvis bäst skulle uppfylla detta
uppdrag, men jag bekänner, att det överstiger mina
krafter, och jag önskar, att den unge mannen måtte
fa tid att själv dämpa sin lycksalighet, så att det blir
endast en passande rörelse, innan han kommer att
mottaga min välsignelse... Men, min vän, den för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free