Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäster hon i alla fall vid sitt ja: en fullkomlig fri
andaktsövning.»
»Åh, Herre Gud, hon måtte väl icke skola sitta och
läsa bibeln dagen i ända, hålla hemliga möten eller gå
i stugorna och predika... det vore sannerligen för
illa!»
»Ser du», svarade Justus, »jag hade ju rätt att
betvivla att en gudfruktig hustru skulle passa dig!»
»Men, Herre Gud, skall hon då nödvändigt vara
gudfruktig på det sättet?»
»Jag känner icke på vilket sätt hon ärnar vara det:
jag vet blott att, evad hon gör eller underlåter, hon
alltid förbliver gudfruktig.»
»Hon har således icke bestämt sagt, att hon i sitt hus
som gift ärnar hålla sådana där otäcka — förlåt mig,
käre Justus — besynnerliga samkväm?»
»Nej, visst icke, och det lärer hon säkert aldrig göra!»
»Då skola vi nog komma till rätta. Give Gud blott, att
du talat för mig som en rättskaffens bror.»
»Tror du, att du därför vore mig någon tacksamhet
skyldig ?»
»Ja, så stor, att jag aldrig med ord kan uttala den,
så stor, att jag icke skulle bliva fullt belåten med min
lycka, utan att du viger oss och håller ett tal på mitt
bröllop!»
»Give då Gud, att du icke en gång måtte förebrå mig
den lycka, du nu så ivrigt åstundar, ty märk: när jag
fann, att hennes eget val tycktes luta åt din sida, gav
jag det, genom några förmedlande ord om ditt värde,
den form, som jag trodde bäst överensstämma med
hennes önskan.»
Denna gång utgöt sig Leonards glädje icke i ord: han
sträckte sin famn emot Justus, som tigande slöt honom
till sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
