- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
19

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aftonen, då jag gjorde min bikt för honom. Tänk dig
detta härliga huvud, dessa underbara ögon på den
vidunderliga ormens kropp! Jag tyckte, att rädslan
avpressade mig tårar av blod, jag vred mina händer,
jag blundade, men jag hörde hur ormen gled över
golvet, hur den kom mig allt närmare och närmare,
ända inpå mig. Med våld öppnade jag ögonen, men
endast för att dö av smärta: det sköna huvudet, hans
huvud, lade sig smekande intill mitt bröst; men i
detsamma, just som ett vasst bett trängde in i mitt hjärta,
klingade ett vilt hånskratt för mina öron, och färgad
av mitt blod, ringlade sig ormen om mina fötter —
jag trodde, att jag verkligen dog och minns ingenting
mer.»

»Det var en \ild feberdröm... du vet ju, att du
icke varit frisk på flera dagar. Du måste intaga
sängen, till dess läkaren kommer hit... och framför allt,
älskade Evelyn, bör du akta dig att tänka på denna
yrsel! Du kan icke gå ned i dag.»

»Skall han då komma hit upp?» frågade hon sakta.

»Det kan han omöjligt, då du är sjuk: det strider
mot all grannlagenhet, och jag är säker, Evelyn, att
du ej yrkar härpå?»

»O, jo, jo... annars reser han, utan att jag får
se honom!»

Max önskade i sitt hjärta till Gud, att han så gjorde,
men för att lugna Evelyn, svarade han: »Nej, jag
ger dig mitt löfte på heder och tro, att du skall se
honom, men icke i dag... är du nu nöjd?»

»Vad kan jag göra!» svarade hon med en ton av
stilla, undergiven klagan.

»Du skall icke behöva lyda, Evelyn, ifall du
verkligen vill trotsa alla fordringar, dem världen och
blygsamheten ha på en ung kvinna. Säg ett ord, och jag
skall genast låta kalla honom!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free