- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
125

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Icke i världsligt tal, men där han är, där måste
även jag vara... en ropandes röst i öknen. Jag går
och går, tills solen slocknar och månen slocknar och
stjärnorna slockna. En och annan röst ropar: ’Marie,
Marie, min synd, så röd den var, är genom dig tvättad
vit som snö .. / nu få vi vara tillsammans i all evighet!»

Constance fruktade att vansinnet talade ur flickans
mun, och så var det även stundom: sorgen och
samvetskvalen hade något rubbat hennes sinnen...

»Omtala din historia!» bad Constance.

»Nej», svarade Marie och böjde huvudet djupt ned
mot bröstet, »den är ej att lägga vid ärlig mans tröskel:
sorgen kunde med detsamma gå in. Jag vet blott en,
som jag ville tala med, men Grave sade, att jag måste
överge den åstundan.»

»Till vem hade du velat förtro dig?» frågade
Constance med häftig hjärtklappning.

»Till honom, om vilken de sade: ’Se Herrans ängel!’
Han var Herrans ängel i skönhet och mildhet och
ödmjukhet — hans like i helighet har ej funnits sedan
de heliga martyrernas tid. Hans kropp försmådde
varken fastan eller gisslet, och då han gick ur
skärselden, vart hans ansikte av lidande vitt som snö, men
det aktade han ej, ty hans själ var också vit som snön
och liljorna på marken.»

Constance förmådde ej längre stå på sina fötter, så
uppskakades hon av Bibel-Maries starka beskrivning,
och likväl rönte hennes hjärta ett okuvligt begär att
fråga mera, mycket mera, ehuru en känsla av kvinnlig
grannlagenhet förbjöd henne göra det...

Marie började plocka tillsammans sina böcker och
nedpackade dem i påsen.

»Är du redan utvilad, stackars kvinna?»

Marie nickade och fortsatte sitt arbete.

Påsen blev igenknuten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free