- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
233

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta, då saken gällde honom, som hennes själ och
förnuft satt över alla andra människor! Men om en
annan snara var utlagd... Det svindlade för hennes
ögon. »Gå», sade hon till Marie, »säg att jag ej kan
giva något bestämt svar.»

Med flygande pulsar ilade hon därefter ned till
sjöstranden.

Augusti månads kvävande hetta hade länge sedan
lämnat rum åt septembers svalkande vindar. Det var
den 18 september, en dag av oberäknelig vikt i
Constances liv.

Hon visste ej, där hon satt försänkt i sin inre
bryd-samma värld, vart timmarna togo vägen. För första
gången inträffade det, att middagen ej var färdig, då
Leonard kom hem. Man hade icke alls sett frun på
hela förmiddagen.

Leonard, som kände hennes älsklingsplatser, sökte
och fann henne, men hon visste ej, att han var henne
nära, förrän hans röst med det hjärtligaste uttryck
tilltalade henne. Då spratt hon till och förstod, att hon
glömt tiden, sin make, allt, allt! I förvirringen
framstammade hon någonting om ett illamående — lögnen
var vidrig, men, ack, den blev ju beständigt en följd
av nödtvånget.

Bestört och orolig fjäskade Leonard omkring henne,
och när middagen var förbi, ville han alls icke gå ut
igen. Två gånger sade hon, men rösten var långt ifrån
säker: »Lämna mig, gode Leo — jag blir ledsen, om
du sitter inne för min skull!» Men han satt troget
inne för hennes skull, och hennes tilltagande ångest,
den förfärliga obeslutsamhet, som stod avmålad på
hennes ansikte, övertygade honom, att hon var sjukare
än hon själv trodde.

Då klockan slog fem, drog en dödsblekhet över
Constances kind. Ännu återstod högst en halv timme till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free