Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stritt, lidit och kämpat, jag vet ock vad blotta tanken
på en avsägelse måste kosta dig... ja, broder, jag
vet det... och även jag har stritt djupa strider, innan
jag kommit dithän med mig själv, att jag kunnat tala
med dig i detta ämne.»
Justus var förvånad, nästan besegrad. Skulle han
ändå hava misskänt denne man? Vilken misskund med
hans svaghet, den Grave liksom skyndat sig att hela
och överskyla, innan den ännu fullkomligt blivit
blottad ! Utan betänkande svarade han: »Du har rätt...
genom misstro till mig själv har vankelmodet vaknat
i min själ. Dock är det långt ifrån att jag ännu
beslutat mig att avsäga denna dröm, för vilken du vet,
att jag offrat allt, allt vad livet har högst att bjuda.»
»Nåväl, dyre broder, tillåter du en gammal vän att
i denna kinkiga belägenhet giva dig ett råd?»
»Gärna ... give Gud du funne något!»
»Res då i morgon... ja, ännu i morgon... varje
minut försvårar din belägenhet! Jag säger icke: Res
till Afrikas ödemarker och predika kristendomen,
medan din egen själ är sjuk och kanske oförmögen att
bliva en rätt tolk av ordet... jag säger: Res med
dessa penningar, som äro din enskilda egendom, vart
ditt sinne trängtar — res till ett varmare och mildare
luftstreck att hela ditt hjärtas sår... svärma genom
världen, till dess din själ åter känner sig stark, ditt
mod fast... då, när du kan med lugn samla dig i
dig själv, fly då åter till din sköna dröm och gör den
till en ännu skönare verklighet! Den utkämpade
passionen efterlämnar en mogen kraft, och denna kraft
skall bliva mera fruktbärande för de i hednamörkret
levande, än den blinda överspänning, varmed du för
några månader sedan skulle ha rusat åstad.»
Detta råd var så besynnerligt, detta resonemang på
en gång så sant och så välment, att Justus nästan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
