Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Presentation af dramats hufvudpersoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning 1 Nå, jag dör af nyfikenhet
attserytt-mästarn som brudgum och Lavinia som brud.
Jag har icke fått den äran att besöka min
fröken svägerska, sedan hon började att kläda
sig... Men hvad ser jag — är han tokigt Min
gud, tre svarta hästar! Åh, alldeles fullkomlig
begrafningsståt!“
“Du är för barnslig, min engel, det är ju
de allra lnagnifikaste vagnshästar man vill se
... hans egna, som han låtit komma hit från
Rosenborg, för att föra den unga
herrskarin-nan dit.“
“Ja, att sitta der och dö af trånsjuka,
liksom hennes företräderska."
“Tyst, älskade Julia, hur kan du tala så!
Jag måste ned och höra åt om Lavinia är i
ordning... vagnen håller straxt."
“Rudolf, hvad... vänta — du skall väl
icke springa från min schal, mina ytterkänger
och min kappa. Tag alltsammans med dig ned
i salen, så kan han just få se, herr
brudgummen, hur en äkta man bör förhålla sig!“
Rudolf rafsade tillhopa schal och kappa
och skyndade nedför trappan, att möta sin
till-ärnade svåger, medan Julia, som qvarblef
der-uppe, högt ropade efter honom: “Rudolf,
Rudolf, du glömde ju mina ytterkänger, söta
Rudolf!"
Men nu måste hon sjelf glömma denna
lilla i brådskan förgätna uppmärksamhet, för
att ila tillbaka åt fönstret och riktigt grundligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
