Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaije slags förströelse och aldrig på något
ställe så uteslutande och ostörd kunde få gråta
ut sin saknad och smärta som hos tant
Schön-berg, hvilken sällan tog emot någon menniska,
med undantag af ett par gamla kaffesystrar
och ett par lika bedagade ungkarlar för sitt
aftonparti.
Icke fattades Lavinia andra förslager att
välja på. Hon var ej förmögen, men hade en
tillräcklig ränta af det lilla kapital, modern
qvarlemnat, för att kunna betala för sig hvar
som helst. Hon var dessutom vacker, väl
uppfostrad, huslig, bildad och förståndig. Man
täflade således att erbjuda henne sitt hus, sina
döttrars sällskap. Men då Lavinia tackade
och afslog, för att flytta till den gamla, tråkiga
tanten, som satt der ensam i sitt stora, vackra
hus och “aldrig unnade någon annan att njuta
med sig af sitt goda“, sade man att Lavinia
“vore långt klokare än man trott henne om:
hon visste nog hvad hon gjorde, hvarföre hon
älskade ensligheten“, o. s. v.
I det stora, rikt, men gammalmodigt
möblerade huset, dit Lavinia nu inflyttade, var
tomt, kallt och tungt som i en stor graf.
Enkefru Schönberg bodde här ensammed
sina fyra favoriter, nämligen sin gamla
papegoja, sin gamla jungfru, sin gamle katt och sin
gamle mops. Lavinia var ensam ung i denna
antiqvitetssamling, och på det hon således
icke alldeles skulle leds till döds, skänkte tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
