Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hvad ryttmästaren vidare gör för upptäckter, och hvad hans fru gör för erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nå, det hörs att hennes nåd inte känner
ryttmästarns sätt, och det är väl ej heller
underligt, när herrskapet så nyss hommit
tillsammans. Men jag skall annars, om hennes nåd
inte tar illa upp min fritalighet, säga rent ut
att, så konstig herr ryttmästarn kan vara ibland,
likväl inte bättre och ädelmodigare herre går
under solen. Han har sjelf skaffat Nils ett nytt
torp hos nämdeman i Sörestad och gått i borgen
för allting. Ja, han har till och med skänkt
honom spanmål att så upp det med. Och jag
säger detsamma, jag alltid sagt, att den som
inte kan lefva och berga sig under en sådan
husbonde som ryttmästarn, kommer aldrig på
grön qvist här i lifvet.“
“Jag är mycket glad att höra detta, min
bästa fru Brunsberg... Men hvarföre, när
torparne under Rosenborg hafva det så bra, var
det klent för denne?“
“Jo, vet hennes nåd, det kom deraf att,
så dugtig arbetare Nils var, så god var han
också att supa upp hvar eviga styfver han
förtjente. Ryttmästarn hade honom många
gånger i skriftermål för den saken, och då blef
han alltid bättre en tid, men så kom det åter
öfver honom igen som ett nysande. Och fast
fältväbeln i sin beskedlighet — ty han är nu
så omenskligt medlidsam för alla menniskor —
pratade om fattigdom och sjukdom, så tror jag
helt simpelt att han fått något i hufvudet, då
han sköt hararna, för när han var vid sitt rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
