Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Scener från undra och öfra regionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, för henne får han både komma och fara?
hon hör till det folket, som tar allting lugnt."
“Det är mycket aktnings värdt," anmärkte
faltväbeln, “ty lugnet är ändå, noga betänkt, en
skön sak.“
“Ja, helst då man kommer öfver första
ung-domenl" upptog fru Brunsberg förtroligt. “Vid
vår ålder är det en välsignad sak, och för min
del har jag så der till hälften tänkt på att
slå mig till ro i någon af städerna. Hennes
nåd blir snart van vid alltsammans och är för
ofrigt så snäll menniska att hon väl kan hjelpa
sig mig förutan."
"Åh, det är alldeles omöjligt — det kan
aldrig gå an!“ yttrade faltväbeln, för första
gången ertappande sig sjelf på en häftighet
i röst och åtbörder, som verkligen kom
honom att smått darra inför fru Margaretas
forskande blick.
“Jag hoppas likväl det skall gå för sig!"
svarade hop med den goda takt tillfallet kräfde.
uy Hennes x&å tar 9ig ett yngre fruntimmer i
stället. “
"Hennes nåd, ja...“
Vid dessa ord, som kunde sägas innebära
det betydelsefullaste fåltväbeln någonsin sagt,
fann fru Brunsberg lämpligt att med en viss
blygsamhet blicka ut genom fönstret. “Jag
tror icke, min bästé fältväbel, det vill säga att
jag icke känner, om någon annan an hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
