Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hennes nåd utvecklar alltid en förvånande
gissningsförmåga i afseende på sin mans
tycken. Jag är säker om att Ludvig aldrig i
högre grad än under närvarande ögonblick
känt sig i behof af en svalkande dryck. “
Lavinia blef ledsen öfver att grefven fann
sig stött, han, som alltid var förståndet sjelft,
och hon blef ännu mera bekymrad, då hon såg
de blickar af växande vrede, som grefven och
hennes man vexlade.
Emellertid inträffade det alldeles oväntade
fallet att Ludvig icke svarade ett enda ord,
något som Lavinia — hvilken så fullkomligt
kände häftigheten i hans lynne — till den grad
höll honom räkning för, att hon sjelfmant tog
hans arm, i det hon med ett behag och en
vänlighet, som till och med söfde svartsjukan,
yttrade: “Rosenborg och allt hvad derinom
lefver och röres, förlorar trefnaden, när
herrskaren är b orta. “
“Jag skulle vara belåten,4* svarade hän, i
det han ömt och förtroligt lutade sig ned till
henne, “om blott någon enda saknat mig.“
Hhns ton förrådde den ögonblickliga, men
mäktiga förändring han undergått.
ÄOm ej någon enda saknat dig, gissar jag“
... Lavinia afslutade sin mening genom ett af
dessa skalkaktiga leenden, som i vissa ögon
blick så väl kläda en skön qvinna.
“Hvad gissar du, i den händelse att ej
någon saknat mig?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
