Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Mellan Rudolf och Julia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odh på delta-f sätt ^ förr evigt t berdfvarf henne
hvaije ’ttfaräg- till fördoirifogf. ^ r f; ?i ^
I i JnKa, iJiiHa;» jag skulle- förakta nti^, ifhll
jagi villo (tala öm mig sjelf, om piin smärta eller
om det lif, som väntar mig... jiagf vill blo4tl
tala om hvad som; väntar dig. ; f i
i ’ Det första blir iskilsmässad från dittfbarn,
t-y åldrigy aidrig tillåter jag att det émottager
en främmande fars skydd. Det andra blir en
smärta, som åtminstone en gång skall vakna:
smärtan och ångern öfver att hafva förstört
icke blott sällheten, utan de renaste och bästa
känslor, som våra själar egde.
Hvarthän skola de förirra sig, då de för
evigt måste vandra på skilda vägar?
Hör och behjerta åtminstone min sista bön:
välj icke den mannen till din make, då de
band blifvit lösta, som fängsla dig vid mig!
Jag har en aning, en säker aning, som säger
mig att han skall göra dig olycklig, vida
olyckligare än du nu är.
Lef väl, o Julia, lef väl... lef väl!
Förhasta dig likväl icke, undersök noga
ditt hjertå, innan du för andra gången begär
laglig skilsmässa! Dess förinnan företager jag
ingenting.... Gud välsigne dig! Oaktadt det
elände, du hopat öfver mig, ha aldrig varmare
böner uppstigit till Gud, än de som för dig
uppsändas af
Rudolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
