Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke förhållandet. La vin ia var för allvarlig, för
huslig, med ett ord, hon var för stor för Julia,
som icke var road att lala om annat än baler,
spek-takler, klädsel och kärlek, nb. sådan kärlek som Julia
ansåg för den enda sanna kärleken, d. v. s. den,
hvilken uppenbarar sig i tusen små
uppmärksamheter och i en beständig sysselsättning omkring det
älskade föremålet.
Sådan var Julia alltför liten för Lavinia, som
först och främst ej ville höra ett ord om kärlek,
och för det andra icke, under denna tid af sitt lif,
kände nöje i de glada sysselsättningar, som
utgjorde hennes unga svägerskas verld. Att ordna
huset, så att det kändes gladt och trefligt för
Rudolf, att läsa, spela sina älsklingsstycken och tala
vid personer, som kunde underhålla ämnen af
något värde, var Lavinias enda nöje; och för hvarjo
dag röjde sig allt mer och mer olikheten i
svägerskornas lynnen och tycken.
o med sin öppna, lättrörda själ, gick emellan
bada; men var han för uppmärksam mot Lavinia,
blef Julia afundsjuk; hängaf han sig åter för
mycket åt sin hustrus inflytande, klagade väl icke
Lavinia, men Rudolf förstod henne, och hemmet blef
ej alldeles så rikt på sällbet, som han hoppats,
trots kärleken och det lekfulla lif, hvaruli Julia
dansade omkring honom.
’ ^ ^en l|d, då Lavinia som djupast kände att
hon var öfverflödig, och dock icke, utan att
innerligt såra Rudolf, kunde skiljas från hans hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
