Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och du skulle göra mig orätt," återtog Lavinia,
»om du trodde att jag emottagit ditt skydd och ditt
namn i den onaturliga förhoppning att ditt hem
genom mig skulle hlifva dig vidrigt. Jag vill
fastmera försöka att göra det ännu angenämare för dig."
"Hvilket gäcken! Men hvarför icke? Ilur mån»
gen är ej lycklig i fåfängan att ega något skönt,
som andra kunna beundra och afundas, äfven om
man vet alt den skatt, som väcker beundran och
afund, endast är en tillhörighet på kredit! Det
är väl sannt att denna lycka endast är liten, i
förhållande till den, som kan njutas af honom,
hvilken eger en egen, om än aldrig så obetydlig klenod,
den han får vårda, vänja sig vid och slutligen
älska som en del af sig sjelf. Men blott man
lyckligt kan akta sig för alla jemförelser, så nöjer man
sig beskedligt med sin lott.’’
"Min gode Ludvig,” svarade Lavinia, plågad af
dessa bäntydningar, "jag ber att du kommer ihåg,
och jag önskar att jag icke mera måtte behöfva
erinra dig att det är din egen vilja som utstakat
det förhållande, hvilket finnes emellan oss. Men
då detta förhållande nu en gång är som det är,
tänker jag att det föga skulle öfverensstämma med
din karakter att söka ändra det. Och hvad man icke
kan och icke vill ändra, gör man troligen bäst uti
att söka glömma."
Visst var det djerft, detta svar Vill en man, som
hon icke kände, och hon blef genast derom
öfver-tygad, då hon såg den friska rodnaden på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
