Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det omnämnda gemensamma ögonbesöket låg
nemligen en viss oro, en viss radd fruktan att folket
skulle veta så mycket. Synbart hade Lavinia
äf-ven hört något, och ovilkorligt räckte ryttmästaren
sin hustru armen, då de i detsamma stego uppför
den sista branta afsatsen.
Den ena af de kyrkbänkar, hvilka tillhörde
Rosenborg, var belägen på läktaren, och man befann
sig i den så afskild, som i en theater-loge. Det
unga herrskapet hade satt sig tillrätta, och Lavinia
reste sig åter upp från den tysla bönen, då hon på
läktaren midtöfver, i en likadan inbyggd stol,
var-seblef en ung, vacker, men serdeles blek qvinna,
bvars kinder likväl hastigt färgades af en lätt sky,
då hon, med en långsam, nästan ödmjuk böjning
på sitt hufvud, besvarade ryttmästarens djupa och
aktningsfulla helsning.
Från sidan kastade Lavinia en blick på sin man’;
men han höll ännu sina ögon riktade på
fruntimret i bänken midtöfver, och då han sedan drog
sig tillbaka och lutade sig intill ryggstödet,
undföll en suck hans läppar.
Alltsom bänkarne nu fylldes af menniskor, märkte
Lavinia med förundran att den unga qvinnan allt
mer och mer blef besvärad af en nästan närgången
uppmärksamhet.
Man såg på henne från alla håll, man kastade
ögonen ömsom med uttryck af förvåning, ömsom
med tillgjoid medömkan, upp till henne, och från
herrskaps-bänkarne framme i koret sköt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
