Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans korta ”god morgon” ljöd som suset af en
kylig nordanvind; hans blick uttryckte ingenting
annat än den fullkomligaste likgiltighet.
”Men, min gud, hvad har så kunnat förändra
honom sedan i går afton?” var hennes tysta fråga —
den högt uttalade: ”Har du ej sofvit godt, bäste
Ludvig?” Och hon såg på honom vänligare än
hon »någonsin gjort, ty i detta ögonblick hade hon
helt och hållit förgätit Marie Rehnman.
”Jo, jag har den lyckan att alltid sofva godt!”
svarade han ännu mera sträft, just för den vänliga
blicken, som han visste omöjligt kunde annat än
ljuga.
”Men det förekommer mig som du icke mådde
riktigt väl? Det ligger något i hela ditt utseende,
som oroar mig.”
”Du är alltför god, min vän, som spiller en
tanke på något så obetydligt som mitt utseende;
jag mår emellertid fullkomligt väl.”
Lavinia, som fann att bvarje vidare fråga endast
skulle öka hans retlighet, yttrade ingenting mer.
Herrskapet drack och teg. ’
En jungfru inkom, för att utbära kaffe-servisen.
”Bed fru Brunsberg stiga hitin!” sade
ryttmä-staren; och några minuter senare inträdde den
tillkallade husförestånderskan.
"Min bästa och beskedliga fru Brunsberg” —
det låg en verkligen intagande artighet i den ton,
hvarmed han nu talade — ”jag kan ej bestämdt
erinra mig, om jag någonsin framfört min tacksä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
