Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Terldens ögon skulle den bafva hedrat dig längt mer,
än den tillkonstlade köld du visat; ty verlden skulla
aldrig kunnat fatta det begär, som tvingade dig att,
i hopp om framgång, våldföra sjelfva de
naturligaste af våra känslor.’’
”Förstår då du detta?” frågade Lavinia,
darrande af en rörelse, som hon snart icke förmådda
kufva.
”Kanske gissar jag det.”
”Nå väl, om det är fallet, bör du vara så
mycket fastare öfvertygad att min köld och likgiltighet,
långtifrån att vara tillgjorda, tvärtom inneburit
uttrycken af mina ’naturligaste’ känslor. Men om
jag förebrår mig något, så — är det verkligen
den omständigheten, att jag försmådde hyckla en
sorg, som jag icke kände. Menniskorna skulle i
det fallet dömt mig mildare.”
”Jag är förvånad,” svarade Ludvig bittert,
”öf-ver den möda du gör dig att föra mig bakom
ljuset! Med ett par ord kunde jag visa dig
sanningen — men det behöfs icke.”
Saken var den att Ludvig icke ville tillstå,
huru och på hvad sätt han gjort sin upptäckt.
Lavinia kunde derigenom falla på den tanken att
han brukade spionera henne, och fruktan att
bibringa henne en för honom så förnedrande öfvertygelse
afhöll honom från att säga denna sanning, som
han trodde skulle tillintetgöra hennes säkerhet.
Omedelbart efter de sista orden hade Ludvig
lemnat rummet, och Lavinia gick in till sitt, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
