Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu for en ljus skymt genom Lavinias hufvud;
hon erinrade sig att dörren till kabinettet
föregående afton stått halföppen, just då hon satt vid
bordet och hade Gotthards bref framme.
Härigenom var allt förklaradt. Den sinnesrörelse, han sett
på hennes ansigte, de tårar hon fällt, hade han
ansett vara egnade åt Gotthard, vara uttrycket af
en förtviflan och sorg, som hon sökte gömma för
verlden.
O ve, åter ett missförstånd, och så mycket
svårare som det ej kunde häfvas; ty hvarken hennes
känsla eller hennes grannlagenhet tillät henne att
åter upptaga ämnet. Hvartill skulle det äfven haf—
vä tjenat — hvad hade hon kunnat bevisa? Han
skulle icke trott henne, åtminstone i den sinnes-
{+-+} stämning, hvaruti han för närvarande befann sig;
och något dunkelt måste i alla fall komma att
häfta vid hvarje förklaring, emedan hon ej
fullkomligt kunde hålla sig vid sanningen, ej omtala den
första, den egentligaste grunden för sitt upprörda
tillstånd.
Ett par timmar härefter kom Lavinia med
barnen in i salen, för att taga afsked. Ludvig visade
en djup rörelse att skiljas vid sina små, och höll
dem länge och varmt i sin famn. Till sin hustru
räckte han blott handen, och tonen var hvarken
varm eller kall, då han önskade att han vid sin
återkomst måtte finna benne, om icke vid trefnad,
åtminstone vid helsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
