Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och vi skola nog,” återtog Lavinia med sin
vanliga förbindliga vänlighet (ty det svåraste, det
hon mest fruktat var nu sagdt), ’’vi skola nog, min
bästa fru Brunsberg, samsas om väldet! Den, som
redan gjort sig så oumbärlig här i huset, måste
säkert blifva det älven för mig.”
"Ah, ödmjukaste tjenarinna, hennes nåd! Med
guds hjelp skall jag hädanefter som hittills gå i land
med mina skyldigheter.”
”Ja, det lider visst intet tvifvel... . Men se, der
ser jag någon på gården, som visst önskar tala
ett par ord vid fru Brunsberg. Denna gamla
qvin-na kommer med sin kruka ett par gånger i veckan;
jag känner igen henne.”
’Det har alllid varit brukligt vid Rosenborg,
åtminstone i ryttmästarns tid, att de fattiga kunnat
räkna på ett mål, när de kommit fram med
krukan eller korgen. Och jag hoppas att hennes nåd
icke misstycker den vanan?”
"Långt derifrån: vi skola tvärtom gemensamt
se de stackars menniskorna tillgodo. Men jag
trodde att denna qvinna möjligen var den gamla
modern, som fältväbeln nämnde, då han talade
om torparen, som sköt de begge hararne?”
När Lavinia upptog detta ämne, rodnade hon;
men hon ville nödvändigt veta om J.udvig
verkligen genomdrifvit sin vilja. Så länge han var
hemma, hade en inre känsla af blyg grannlagen—
■ het afhallit henne att i denna sak fråga någon
annan än honom. En fråga till Ludvig sjelf deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
