Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hand utvecklades, och oupphörligt sökt jemna,
jemka och föra tillsammans dessa tvenne varelser,
hvilka sträfvade att lösslita sig från hvarandra, i
trots af den inneboende känsla, som på djupet af
deras själar kämpade emot detta lösslitande.
Men nu skulle grefven resa: han hade lofvat
några slägtingar att hos dem tillbringa våren, och
först efter mötenas slut ernade han återkomma
till Rosenborg.
"Jag ber dig,” sade ryttmästaren, då han en
morgon besökte Adrian, ”res icke nu! Om du
är min vän, blir du qvar.”
"Jag kan det icke, min bror — det är
verkligen omöjligt.”
”Undanflykter! Hvad betyder ett sådant löfte?
Det är ju ingenting af vigt. Men du leds här;
annars hade du icke gifvit det.”
’Om det vore tvärtom?” sade grefven, med en
mörk sky öfver ansigtet.
”Tvärtom?” upprepade ryttmästaren, ocb hvarje
droppe blod tycktes försvinna från hans kinder
— ’’tvärtom?”
”Nå ja, jag säger bara om . . . ville du ändå
öfvertala mig att stanna qvar?”
”Har du” — rytlmästarens röst darrade så
häftigt att orden knappt kunde frambringas — ”så
väl tillbragt din tid här att . . . ”
”Sansa dig och betänk dig innan du talar ut!”
yttrade grefve Adrian, hvars kind nu äfven blef
gråblek. ”Känner du mig för en man af beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
