Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min vilja, i fall den önskade vara dig till
behag, uträttar i detta hänseende ingenting öfver min
förmåga. Då jag ser dig sjuk eller ledsen — jag vet
icke rätt hvilketdera — kan jag ej undgå att
åtminstone önska att det stode i min förmåga att
borttaga begge delarne.”
Det låg en så enkel och öfverlygande sanning
i dessa ord, att Lavinias blick ljusnade, men blott
för ett ögonblick. I det nästa tryckte bon hårdt
tillsammans en liten biljett, som hon böll
innesluten i den hand, bvilken doldes under soffkudden.
”Goda Lavinia,” återtog Ludvig, med innerligt
öfvertalande allvar och med en röst, den Lavinia
icke på länge hört ljuda i denna ton, "din själ
vill icke i dag lyda din starka vilja. Någonting rör
sig inom dig — har du så mycket förtroende till
mig att du vill säga mig hvad det är?”
”Det är ingenting, Ludvig!”
”Du vill föra mig bakom ljuset. Men om jag
gissar, tillåter du mig det?”
”Alldeles icke!” utbrast hon med en häftighet,
som var henne fullkomligt olik — ”det behöfs
inga gissningar.”
”Icke?” sade ryttmästaren sårad. ”Nå väl, då
skall jag, utan att gissa, säga dig att du haft bref
från Rudolf, och att han troligen råder dig att
återvända under hans beskydd?”
Lavinia spratt upp. Hennes kind blef dödsblek,
och hennes ton var kallare än fjellens snö, då hon
svarade: "Du har en förvånande skicklighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
