Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Under dessa få sekunder, då Lavinia hörde de
korta, våldsamma andedragen, de stormande slagen
af hans hjerta, gick en hel revolution genom
hennes själ. Var det vansinne i biljetten, eller var
hon sjelf vansinnig? Hade hon ej förr en gång,
redan längesedan, erfarit dessa tecken — kunde
de bedraga?
Ingen enda mening vexlades. Då Ludvig sett
Lavinia ingå i sängkammaren, återvände han till
salen, der han fann grefve Adrian stå tankfull
lutad mot tivolibordet.
”Du försvann så hastigt — hvad var det?”
frågade grefven.
”Åh, ingenting serdeles. Jag hörde frustandet
af en häst och gick ut på gården, dit jag kom
lagom att få se min hustru göra en liten lusttur i
månskenet. Jag inväntade hennes ankomst, för
att hjelpa henne ur slädan — det var
alltsammans.”
"Något är i olag — du har icke varit dig lik
sedan i middags.”
”Jag är sömnig, min bror, sömnig så att jag
ej kan hålla upp ögonen. Supera du ensam, och
ursäkta mig!”
Och grefve Adrian superade ensam, det vill
säga han slamrade litet med knif och gaffel på
tallriken, berömde kotletten, men åt mindre än det
minsta. Likväl satt han der helt tåligt, tills allt
var slut; ty han var van att icke låta sina
rörelser bli mästare öfver det dagliga lifvets små vanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
