Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den här slöjan ... så ja ... så skall det
vara — g§ p§ sj der, du.”
Äfven på Lavinias läppar sväfrade nu ett
leende, väl mildt och godt, men icke utan en liten
tvetydig betydelse.
Julia märkte ingenting; ty sedan hon afbördat
sig de moderliga omsorgerna, flög hon
rundtom-kring, ur rum och i rum, för att tillfredsställa sin
nyfikenhet.
Rudolf deremot hade bemärkt Lavinias
småleende, och hviskade henne i örat: ’’lngen orätt-
visa mer! Jag försäkrar dig att hon nu är allt
hvad hon synes — kanske litet öfverdrifven, det
må vara, men annars en engel i fullkomlighet, den
ömmaste maka, den mest försakande mor."
"Gudskelof!”
Lavinia hastade efter Julia, som glädtigt ropade
emot henne:
”-4h, jag undrar icke längre det ringaste öfver
att du tillber ditt hem: jag är förtjust i allt. Det
är en smak, en elegans, en beqvämlighet och en
trefnad, som tar hela mitt bifall i beslag. Jag
vill nu blott önska att jag kunde komma till rätta
med ..."
"Théet?” inföll Lavinia skämlande — ’’jo, jag
försäkrar dig att vi ha det ganska godt.”
"Det var just icke det jag menade; men lika
mycket, vi förstå hvarandra. Åh, jag förtviflar af
längtan, innan jag får se hur långt du hunnit med
hans uppfostran!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
