Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekäme, göt aftonpurpurn ett skimmer, som
gjorde honom verkligt skön.
’’Kors, du, hvad han är vacker!” hviskade Julia
i Lavinias öra. ”Han var väl alltid rätt ståtlig,
din herre; men nu är han riktigt intagande, sedan
han fått lif i sig. Och du” — Julia nöp sin
svägerska skälmskt i armen — "är icke heller så
omed-göilig nu för tiden!”
Lavinias öga halkade undan Julias och stannade
åter vid den gröna rundeln.
’’Ja, han är skön,” sade hon för sig sjelf, "han
är” . . . Lavinia hann icke längre i betraktelsen;
ty nu begynte kampen och det, som det ville
tyckas, på äkta allvar ändå.
”Det är för trefligt, för roligt — se bara sådana
athletiska utfall och ställningar! Men, Lavinia,
bered dig på att din man måste lemna segern
ifrån sig.”
"Åh, det skulle jag icke tro — bvaraf slutar du
det?”
”Jag ser det på grefve Adrians ögon. ... Vet du,
jag tror att jag tar mina ord igen. Han är alldeles
icke så ful som han i början förekom mig, åtminstone
icke nu. Du får se att han blir segervinnare.”
"Men märker du hvilket utfall Ludvig nu gör!
Grefve Adrian svigtar. Ludvig är ovanligt stark.”
"Grefven är så mycket smidigare — såg du hvil—
ken stöt din man nu fick!”
"Som han parerade, menar du! Ludvig är mera
vig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
